Senaste inläggen

Av Goodguy - 28 november 2010 23:16

  

Världens slemmigaste man?!?



Jag kikade in här av en slump och till min förvåning är det folk som tydligen läser min blogg forftarande fast jag inte skrivit på ett år hmm hur går det ihop egentligen, och vilka är de som läser?!? Göbbgurra i götet som jobba i hamnen och tjötar kragpallsgötelaborksa kanske? Hähä elr kanske inte :P


Ok jag får skriva ngt medans jag ännu är i liv *pistol riktad mot mitt huvud* Det var såklart en lögn som alltid men nu till något annat.


Jesper Folkesson mannen myten och den lortigaste av dem alla,  jag började att skapa ett alterego när jag skambudade på lite bilar jag tänkte köpa och kom på en väldans osympatisk karaktär som inte drog sig för att skambuda så människor blev duktigt förbannade. Det kanske var mer sättet Jesper skambudade på och Jespers uttryck som inte föll i smaken. Jesper kallade folk för lögnare och banditer om det passade, Jesper bara totalt överdrev allt och sa vad han behagade. Detta var naturligtvis en strategi av mig för att själv framstå som normal och käck med hyfsade bud då jag efteråt naturligtvis hade insiderinformation om vad de kunde tänkas gå ner i priser utav Jespers skambudande (dvs av de som orkade konversera med Jesper)


Sedan ledde det ena till det andra, jag hittade helsjuka bilder på nätet av en man som är halvnäck och ser ut som en total grottmänniska. Jag kunde inget annat göra än att skapa en facebook profil med Jesper Folkesson helt enkelt. Jag tyckte det var en rolig grej att skämta med folk jag kände och lägga wierda kommentarer av Jesper och försök att inbjuda till vänskap. Tydligen överträffade jag mig själv då tydligen profilbilden var för skrämmande och Jespers weirda kommentarer var tydligen för weirda och skrämmande. Så det var svårt att få vänner med Jesper. Jag har bara erkänt för två vänner att det var jag som skapade Jesper och sedan har jag några vänner som egentligen inte vet vem han är, jag har heller inte orkar berätta om denna karaktär heller. Hmm ungefär som ett dåligt skämt som blev så dåligt att i efterhand börjar det mer se idiotiskt ut än som ett dåligt skämt :))


Ja ja well well jag har bekänt iaf. Och det var väl i vanlig ordning ett av mina uttryck för en inre uttråkan :))


Må toppen alla bloggläsare vilka nu än är :))

ANNONS
Av Goodguy - 29 oktober 2009 20:35




  


Tiden står stilla och allt runtomkring verkar som en dimma. Varför blev det så här morfar, varför togs du ifrån oss. Vi som älskar dig såsom jag vet att du älskar oss. Jag förstår det inte, jag vill inte förstå. Du har inte fått leva som du så väl förtjänat att få göra under så många år. Du har kämpat så hårt dom senaste åren, när jag sett dig i ögonen har du varit plågad många gånger.


Den stress du levt med hela tiden, bara att åka till affären har krävt en sådan nogrann planering för att din mage inte tillätit dig till annat. Alla födelsedagar som du kämpat för att ens kunna komma på för all oro och smärta du haft. Oron att ställa till det för oss andra, bara ha tillgång till en toalett inom sekunder då din mage inte fungerat och skammen för det du måste haft.


Orken att sitta ner och bara vara med, Alla mediciner du tvingats ta för att leva. Alla komplikationer du hade med allt på senaste var inte mänskliga, du förtjänade inte det. Jag vet att du kämpade hårt för att orka leva, alla våra samtal där vi försökte muntra upp dig och påverka dig att tänka positivt. Hela tiden en kamp mellan hopp och förtvivlan i så många år nu. Vi trodde hela tiden att du skulle komma igen och bli bättre, när du blev lite bättre och du fick upp hoppet lite lite igen så togs det bort lika snabbt som dt infann sig av ett nytt bakslag. Morfar du gick rond efter rond utan att få vila. Men du stod ändå kvar.


Du sa att du var svag och inte orkade mer, jag påminde dig alltid om att du var så tuff, att du klarade allt.Jag och familjen fick påminna dig om att du var en kämpe, att du klarat så många hårda smällar och att du alltid rest dig och kommit igen. Att du var så viktig för familjen och att inte det skulle funka utan dig. Du var så viktig för mig morfar, jag har alltid sett upp till dig. Den enda mannen i mitt liv som jag sett upp till, det har alrig funnits en far i mitt liv förutom du morfar. Vi hade våra oense stunder, men du var alltid så fin i slutet om du hade fel. Du brukade alltid be om ursäkt om du inte hade rätt. Du var så gullig när du bad om ursäkt, så öm och snäll så man kunde ju inte vara arg på dig längre heller.


När jag var liten så tog du hand om mig och brorsan som en riktig pappa. Du lekte med oss och skojade med oss. Du fanns för oss och vi tyckte vi hade snällaste morfarn i hela världen. Alla fina stunder vi har haft tillsammans morfar, det kan ingen ta ifrån oss. Allt var så ljust med dig, sen kom sjukdomarna och tog över mer och mer. Jag vet när du fick cancer då dom fick ta bort nästan hela näsan på dig. Du hade en fin näsa och du var en stilig morfar, jag tror det förändrade dig lite när hela ditt utseende blev förändrat. Kanske lite mer att du tappade gnistan på något sätt efter det.


Sen kom resten av alla sjukdomar under åren. Muskelsjukdomen som gjorde dig trött, din tarmsjukdom som fick dig att inte kunna ta dig utanför dörren mer än nödvändigt. Ögonsjukdomar och diabetesen som tog ner dig ännu mer. Jag blev så rädd när du ramlade första gången och du var så yr, vi fattade ingenting. Sen kom tiden när du fick börja gå med blöja på dig, jag vet att du skämdes i början, det var inte så du hade tänkt dig att det skulle bli. Jag var så ledsen för din skull redan då. Jag vet jag tyckte det var hemskt att du skulle ha en blöja på dig. Det var inte värdigt dig. När din egen son dog den där hemska septemberdagen, när vi var på sjukhuset och jag såg dig gråta som ett barn och all sorg som följde, det tog så hårt på dig min älskade morfar. Men du stod upp när det var svårt att stå fortfarande, det gjorde du för du var inte den som la sig ner. När du tappade allt ditt fina hår som var så tjockt och fint. Dina naglar lossnade och ingen visste vad som hände.


Det kändes som någon tog bort ytterligare en bit av dig, du behövde inte ens raka dig som en man längre. Du var en man rakt igenom men dina manliga attribut förföll och även då stod du fortfarande kvar. Du svullnade i benet och fick missfärgningar så det såg ut som du hade kallbrand, din fot såg hemsk ut. Ingen hade svar ingen kunde göra något för dig trots att vi försökte få svar. Du tog det med ro fortfarande, fast du hade stunder med ångest. Det vet jag att du hade en hel del, den ångest och att sakta men säkert vara i ständig förändring mot det sämre. Alla experiment med olika mediciner för din mage och alla olika läkare som intalat dig att du inte behövde operera bort din onda tarm. De matade dig med kortison i nästan 20 år i kraftiga doser, din ryggrad höll inte längre och den löstes upp så du fick sådana smärtor som ingen kunde ta bort.


Du blev mer och mer sängliggande och förtvivlad. Snarstucken och vresig var du mellan varven, för du orkade inte så mycket mer. Men ändå kämpade du och förstod om du gjorde fel. Du var så klar i huvudet och smart så det kändes inte som du var så gammal som du var. Du var allas älskade morfar hela tiden oavsett. När du fick för dig en sak då skulle det gå fort fort fort. När du ville ha hjälp med något i trädgården eller huset. Du var alltid lagomt stressad då ringde och frågade när, när kommer du och hjälper mig. Det måste nog göras snart detta =) Du var alltid så nöjd med oss barn när vi hjälpte dig och berömde oss alltid och betraktade jobbet vi gjort med stolthet i blicken. Det var som att du hade gjort det själv på något sätt. Du hade din knep för att övertala oss att komma och jobba för dig, senast så skyllde du på mormor att hon så gärna ville ha häcken klippt till helgen.


Det skulle vara fint den helgen så mormor hade pratat så mycket om detta. Du fick lite extra energi när jag hjälpte dig med häcken när det var klart. Det var så skönt att se det hos dig, jag ville egentligen inte ha betalt för att kunna hjälpa dig och momor, men följde jag inte med till endera kontoret för att göra upp betalningen eller som senare år när du inte orkade annat än att ha sovrummet som kontor där du spenderade din tid för det mesta så blev du så upprörd om jag inte ville ta emot dina pengar.


Jag vet senast för någon månad sen när jag och du låg och filosoferade bredvid varann i sovrummet. Jag frågade dig om du visste hur många delningar i takplattorna det fanns. Och det visste du såklart. Jag tror det var 16 stycken om jag inte minns fel och det visste redan du. Du sa att du visste hur allt i detalj såg ut i sovrummet för du hade inte så mycket annat att göra på senare år. Jag blev glad att du även försökte reflektera över ditt liv som tidsfördriv. Du funderade mycket du morfar, sådan var du. Du tänkte på alla i familjen och du försökte överkomma alla smärtor med fina minnen som du tänkte tillbaks på. Alla fina minnen och roliga saker du gjort i ditt liv det tänkte du på ofta in i det sista. Du försökte överkomma verkligheten genom det, jag vet att du ansträngde dig så hårt för att orka med den verklighet du levde i. Du ville inte alltid ta till dig vad vi sa var ditt bästa, du ville ha din mat som du brukade äta. Stekt mat var din favorit. Lagrade ostar feta pålägg med luftigt bröd. En öl till maten och dela en flaska vin med mormor på helgen. Eller en snaps då mådde du fint =) Fast du egentligen hade svårt att njuta av detta då din kropp inte tillät det så gjorde du det som om det var det godaste du kunde få, det enda som gav dig en smak av livet som du kunde smaka på nu förtiden då du aldrig kunde göra något annat då din kropp inte tillät dig. Det var så upp och ner på slutet, alla sjukhusvistelser du fick och när ambulansen hämtade dig till sjukhuset och du höll på att glida ifrån oss.


Du fick ligga på sjukhuset och varje gång höll du på att försvinna. Du fick återigen chansen att komma tillbaks och alla fick nytt hopp. Varje gång du åkte in togs det bort och varje gång du fick komma hem kom en liten glimt av nytt hopp återigen tillbaka. Jag var så rädd för några månader sedan då du precis kommit tillbaks ifrån att dö och skulle vila upp dig på behandlingshemmet. När sköterskan ringde och sa att du var på väg in till sjukhuset igen, det var högtid och du skulle få komma hem och fira den med oss andra efter lång tid på sjukhuset. Bara några dagar till nu på behandlingshemmet så skulle du få komma till oss. Så blev det inte.. Du kördes i ilfart in och jag mötte dig på akuten halvöd och uttorkad. Ditt hjärta skenade iväg och du hade fått en obotlig maginfluensa på toppen av allt annat. Jag fattade ingenting, du var så svag igen och du kräktes hela tiden. Du och jag kämpade i flera timmar på akuten för att alla läkare och sköterskor var så upptagna med att gå igenom prover för att få fram ett svar på vad som hänt. Spykopparna tog slut och du orkade inte ens hålla ditt huvud uppe. Jag hjälpte dig så gott jag kunde då ingen annan fanns där. Ingen hade tid med dig älskade morfar.


Du var så rädd och all din smärta var så fruktansvärd. Jag försökte lugna dig och försökte övertala dig att andas så du fick syre. Jag försökte övertala dig att din puls blev bättre, den pendlade upp och ner och du var så andfådd. Du hade inget annat än galla att kräkas och det kändes som du gick sönder när jag höll ditt huvud som var så bräckligt. Jag smekte din kind och ditt huvud och sa att kämpa nu morfar du övervinner detta, du är hård som sten morfar, ge aldrig upp. Familjen klarar sig inte utan dig du måste kämpa. Du fick ta alla möjliga prover och till slut skickade dom dig till hjärtavdelningen. Du fick mediciner för att sänka din puls men ingen visste vad som hänt forfarande. Beslut togs att du skulle röntga dina lungor och jag och brorsan följde med då dom skjutsade dig på bår till korridoren utanför röntgensalen. Där fick vi vänta och vänta, minuter kändes som timmar och återigen tog spypåsarna slut. Vi återanvände dom då du inte fick upp mer än galla och till slut fick du komma in. Jag var livrädd att släppa in dig och vänta utanför för jag var inte säker på att du skulle komma ut levande. Du kom ut och vi fick återigen vänta och vänta. Ingen kom för att hämta dig, vi försökte övertala personalen att skynda sig på och så du kunde få komma tillbaks till hjärtavdelningen. Vi torkade dina läppar som inte vart annat än slemmiga efter dina kräkförsök. Tillslut tog vi saken i egna händer och körde upp dig till hjärtavdelningen igen. Det fick vi tydligen inte men det gjorde vi och det kändes som en lättnad när vi fick tillbaks dig till avdelningen som kunde hjälpa dig med ditt hjärta.


Provsvaren kom dagen efter och du had en en bakterie som hette kalici. En elakartad maginfluensabakterie som var kronisk. Du fick ligga i karantän i flera veckor och vi kunde efter flera veckor då du stabiliserat dig och risken för smitta bedömdes som lägre få återse dig igen. Du var så svag morfar. Uttorkingen ledde till att ditt hjärta började gå i otakt och du hade hög feber och pulsen var fortfarande skyhög. Flera veckor låg du så, med oregelbundna hjärtslag och hög feber. Det tog ut sin rätt, ingen visste om du skulle bli stabil nog för en elkonvertering så du kunde få normal hjärtrytm igen. Ingen visste riktigt varför du hade feber och hög puls. Tillslut fick du medicin mot ett virus i din kropp och du började få ner pulsen och febern gick ner. Du kom tillbaks till oss återigen. Ingen trodde det var sant när du som egentligen skulle dö av den påfrestning du utsatts för nu återigen kom tillbaks till oss. Vi fick välja om du skulle få komma tillbaks till behandlingshemmet men vi tvärvägrade. Det kändes lika gärna som att du skulle dö om du återvände dit. Det första vi gjorde när du kom dit var att informera om att du hade legat för döden innan du kom dit med komplikationer av alla dess slag, de nickade och var så förstående och försäkrade oss att de hade din sjukhusjournal med alla fakta dom behövde för att du skulle få tillfriskna i lugn och ro. Hämta dina krafter igen, få träna att kunna delvis gå igen. Så var inte fallet, det som dom gjorde kan jag aldrig förlåta. En patient i intilliggande rum hade någon slags magsjuka i ett dygn innan du min älskade morfar fick den. De visste detta och tillät er dela toalett och sa inget om saken till någon. De städade bara toaletten efter den andre magsjuke mannen och när väl morfar blev sjuk så gjorde dom inget annat än att räkna gångerna han bajsade på sig och kräktes.


Det började en tisdag klockan halv 9 och tilläts fortsätta utan att kontakta sjukhuset fram tills halv tio nästa dag. Räkningen hölls fram tills min älskade morfar bajsade på sig 26 gånger och efter det räknades inte antalet mer. Hög puls och feber igen till detta och kräkningarna. Men ingen sa något, inte förräns sjuksköterskan kom på morgonen och konstaterade att en ambulans behövdes omgående. Inte ens ambulanspersonalen fick reda på att personen bredvid var magsjuk och att det var det min morfar även han var nu. Ingen sa något förräns jag ringde senare på dagen och undrade vad som hänt egentligen. Jag blev så klart magsjuk jag med och sjuksköterskorna som tog emot morfar och sen de som vårdade honom på hjärtavdelningen. Aldrig mer att vi släppte tillbaka våran älskade morfar dit igen. Han kom hem efter vårat beslut och att vi vägrade att han skull åka tillbaks dit. Det vet jag var rätt beslut, för du hämtade dig igen morfar. Du kom tillbaks igen! Däremot så var du så svag att vi fick vänta länge innan du kunde få elkonvertera tillbaks ditt hjärta igen. Dagen kom då du blev så frisk att du skulle få göra det och de lyckades få hjärtat i normal takt igen. Du var så lättad och din röst var inte längre lika andfådd.


Jag vet jag sa det till dig att du låter nästan nervös när du pratar och det gjorde du inte längre efter hjärtat kom i takt. Det var så skönt att höra att du mådde bättre och inte var andfådd. Det vände för dig morfar, du var tillbaks igen. Hoppet fanns där nu. Min bror sa till dig att du var tvungen att öva på att gå så du inte blev liggandes, du sa att det skulle du försöka med. Vi beställde en elrullstol åt dig med förhoppningen att vi kunde komma ut kortare turer med dig så du fick se klar himmel igen. Jag vet när vi körde hem dig ifrån sjukhuset och du fått medicin som stoppade din dåliga mage ett tag ifrån att slippa springa på toan. Vi åkte förbi drive in på mcdonalds och du tyckte det var så gott med hamburgare. Du var å nöjd som att komm ut efter ett långt fängelsestraff och få se civilisationen igen. Dagarna efter så sa bad du helt plötsligt mamma att ta med dig på en åktur i bilen och jag ringde dig då samtidigt du var ute och åkte. Du var så glad, tillsut brast du ut i gråt och jag förstod först inte. jag frågade om det hänt något? Det blev tyst ett tag och du bara grät. Tillslut fick du ur dig att det var så jobbigt och få se omgivningen igen och att det gjorde han så glad men samtidigt så ledsen eftersom han aldrig i stort sett kom utanför dörren på grund av magen. Morfar var bra på att hålla masken och inte göra oss andra ledsen över att han var ledsen, men jag såg som tidigare sagt att hans ögon ofta var sorgsna och på senare år så vad depressionen en del som fanns med. Trots detta så fick alla hopp igen när han nu hade lite ny gnista då han fick livet tillbaks. Allt fungerade hyfsat ett tag nu och alla var mindre oroade för honom.


Morfar var morfar igen och jag var senast på besök för cirka en vecka sedan. Jag satt i hans säng och vi pratade om min flickvän som han ännu inte hunnit träffa, jag har vart så stolt för henne och han har vart så glad för min skull. Vi har pratat om henne flertalet gånger. Jag ringde mormor och morfar förra fredagen och morfar svarade. "Jasså ringer du mormors telefon?" Nej sa jag, jag ringer eran telefon och skrattade lite åt honom =) Han var lite avundsjuk när man inte ringde hans mobiltelefon istället för på hemtelefonen. Morfar gillade att han var viktig och han ville helst att man skulle ringa hans telefon då han låg ner så mycket. Vi pratade om vad vi skulle göra ihelgen, jag brukade fråga honom vad han skulle göra och han svarade alltid samma. Jag ska vara hemma jag sa han, jag kommer ingenstans. Jag vet det brukade jag säga, jag gillade att fråga honom ändå och vi skojade en del om att han skulle ta det lugnt med festandet på stan och sådana saker =) Jag berättade att min flickvän kom på besök och skulle spendera tid med mig under helgen, han var på så gott humör och vi pratade om vad vi skulle göra och att vi skulle på restaurang på lördagskvällen. Väl på lördagskvällen efter vårat restaurangbesök så ringde min bror och sa att morfar var på väg i ambulans till sjukhuset.


Jag fattade ingenting och allt stannade upp ifrån att jag hade haft en så trevlig kväll till detta. Min bror var med honom till sjukhuset och sa att det verkade vara hyfsat stabilt men morfar var så andfådd nu igen. Jag misstänkte att hjärtat börjat slå i otakt igen, det kunde göra det om han hade otur. Han sa att han skulle ringa mig väl på sjukhuset och informera hur läget var då om jag skulle komma in eller om morfar skulle stabilisera sig. Jag ringde min mamma och vi diskuterade om vi skulle åka in men beslöt oss för att vänta då min bror redan var där och skulle höra av sig efter att ha hört läkarens utlåtande. Min bror ringde igen och det var som jag misstänkte, hjärtat slog i otakt och de tyckte han var stabil nog för en elkonvertering dagen efter. Vi trodde att det skulle lösa sig, vi oroade oss onte så farligt då min bror tyckte att morfar var ganska normal och de hade suttit och pratat länge. Morfar berättade historier om när han startade sin däckverkstad och fick åka ut på vintern för att byta hjul på latbilar och olika fordon. Det var hårda tider och han slet hårt men var nöjd med att driva sin egen firma. Dom skojade och hade trevligt. Morfar låg och knäppte på en lambelysning fram och tillbaks han gillade att se om saker funkade.


Han har alltid varit intresserad av verktyg och lampor så han ville kolla in så att allt funkade som det skulle, ställa in lampan i rätt läge och så vidare =) Morfar frös lite om ryggen sa han och min bror ordnade en kudde som han la under ryggen i sjukhussängen. Vi tänkte åka till honom på söndagen, men efter att han pratat med min mamma så sa han att han var så trött så att han inte orkade prata så mycket så att vi kunde ta det till veckan. Han var forftarande andfådd. Ingen elkonvertering gjordes på söndagen då de ville vänta och ta prover på honom först. Han hade feber så de ville utreda lite mer men läget var stabilt så alla var rätt lugna. Han hade ju varit på sjukhus så illa däran förut men nu var han relativt ok på något sätt trodde vi. Han ringde mormor på måndag klockan elva och han var fortfarande andfådd och visste inte så mycket om när elkonverteringen skulle göras. Han var rätt lugn och d pratade ett tag och sen la dom på.


Jag satt på skolan och pluggade med en kompis och så ringer mamma. Jag svarar och mamma gråter hejdlöst och i gråten får hon fram. Morfar är död! Jag säger något ehh va ah okej. Därefter så blir jag lite chockad och samtalet är väldigt förvirrat och tungt. Jag åker hem och pratar med min bror och mamma igen. Jag brister ut i gråt och försöker samla mig. Min bror åker till min mamma för att hämta henne och samtidigt kommer min syster dit. Borsan går ut och möter henne vid parkeringen, min syster brister ut i ett leende och säger hej och kommer fram för att kramas. Min bror säger - du jag har något hemskt att berätta, morfar har gått bort. Då skrattar syrran till lite och säger nej nej. Sen kramas dom och min syster sjunker ihop i hans famn och tappar all kraft och brister ut i gråt.. Sedan följer han henne in och pratar och kramas med både mamma och min syster. Han åker sedan till min mormor för att ge henne beskedet då ingen vill ta det på telefon. Han är mest samlad utav min mamma och syster så han tar beslutet att berätta. Jag själv bor några mil bort så vi kom överens att ses på sjukhuset för att ta farväl av morfar. Väl famme hos mormor så kliver han in och mormor ligger på soffan och tar igen sig lite. Hon reser sig och grå glad fram till min bror för att hälsa. Jag har dåliga nyheter säger han, mormor förstår genast och de börjar gå mot köket och stämningen blir tryckt. Är han borta frågar mormor och min bror säger, ja det är han. De kramas och mormor gråter, han följer henne så att dom sätter sig i soffan och de pratar och gråter, sedan åker dom till min mamma och så åker alla mot sjukhuset.


Jag möter upp familjen på sjukhuset och vi går in till läkaren som ska förklara vad som hänt. Jag stålsätter mig för jag kan knappt hålla mig ifrån att brista ut i gråt. Alla stålsätter sig för att inte gråta och lyssnar på vad läkaren har att säga. Läkaren beklagar och allt känns så overkligt. Jag vågar knappt se på min familj för jag vet inte om jag står ut med att se deras smärta för att hålla mig ifrån gråten och kunna höra vad läkaren säger. Han förklarar att de inte vet riktigt vad som hände, men att morfars hjärta gav upp till slut. Det slog men pumpade inget blod. Efter han ringt till mormor någonstans efter klockan elva så får morfar en väldig ångest och pulsen går upp. De försöker få ned pulsen och ge honom lugnande så han får ner ångesten lite. Han har ont i bröstet och mår väldigt dåligt. Han är rädd och väldigt ångestladdad. Efter ett tag lugnar han ner sig och det är flera sköterskor och läkare som jobbar för att stabilisera morfar. Klockan halv ett ungefär så dör morfar. De arbetar cirka en halvtimme med att försöka få igång honom igen, men till slut ger dom upp och kan inte göra mer. Det sista han säger till en sköterska är. - Jag orkar inte mer nu! Sen ger han upp och lämnar oss.


Det är ungefärligt det händelseförlopp som hände och sen vet vi inte riktigt mer. Läkaren tyckte att han hade förhöjda värden av olika mediciner i kroppen och konstaterar att troligen så dog morfar av en infektion och en eventuell blodförgiftning samtidigt som hjärtat inte orkade mer. Det kändes som jag höll på att gå i sönder när läkaren berättade om morfars ångest som han fick på slutet. Jag kände mig så maktlös och en känsla av illamående kom över mig att veta att han var så rädd och hade ångest samtidigt som han hade stor smärta. Efter läkaren sagt sitt så fick vi komma in till morfar och ta farväl. Han låg och såg så fridfull ut med händerna knäppta. Men han var väldigt svälld i ansiktet och runt öronen var han nästan svart. Hela familjen brast ut i gråt och vi höll hans händer och smekte hans kinder medans vi grät. Vi stod där ett bra tag och mormor läste en vacker bön för honom. Något om att vandra i dödskuggans dal. Jag gillar inte kristendom egentligen men det var vackert. Och vi tände ljus och i slutet så pussade jag hans panna och sa. Morfar jag älskar dig..


Du har lämnat oss i djup sorg morfar. Jag har aldrig varit med om en tyngre smäll, du var den far jag aldrig haft. Du fanns för oss alltid och du var god och fin mot oss. Jag är så tacksam för det. Jag är periodvis likgiltig och väldigt förvirrad. Jag vet inte hur länge det ska kännas så här, men en bit av mig dog med dig min älskade morfar. Jag har väntat på denna stunden länge och det har varit ett av de längsta åren i mitt liv. Förtvivlan och hopp har avlöst varandra. Den stress jag har haft och alla i familjen och att se din kamp har varit ett ok att bära. Det är över nu.


Jag vet att livet går vidare och att du lever kvar i oss. För jag är ditt blod och dina tankar är i mångt och mycket mina. Jag vet att nu behöver du inte kämpa mer, du kan få vila och ro nu. Du behöver inte vara ledsen mer morfar. Du behöver inte känna smärta mer. Älskade vän du var älskad av hela din familj djupt i våra hjärtan där du har en plats ingen kan ta ifrån dig.


Jag ska kämpa för att må bra igen och att känna mig levande igen. Jag vet att du vill det min älskade morfar. Du ville oss alla så väl. Förlåt mig morfar att jag inte var med dig i slutet. Jag är så ledsen för detta, att vi inte fick ta farväl. Jag vet att du var så ledsen när du inte fick ta farväl av din egen son. Vi älskar honom djupt. Det vet du morfar att vi gör, nu får ni vara tillsammans igen. Far och son, ingen av er behöver lida nu. Det vet jag. Jag ska vara stark för min familj och vi ska kämpa för att leva morfar, jag lovar dig att vi ska det. Jag ska samla styrka att ta mig upp igen så som du alltid gjort, får jag hälften av din styrka så är jag evigt tacksam.


Jag älskar dig morfar! Hela din familj älskar dig! Det vet du gubben...


Karl Arne Andreasson 1932-08-20 - 2009-10-26 


Morfar. Pappa. Min vän.


Du var en vacker människa som alltid kommer finnas i våra hjärtan...

ANNONS
Av Goodguy - 29 augusti 2009 01:54


Har du känt på dina känslor någon gång?


Jag gör det just nu..


Mina ögon är suddiga och en varm dov känsla trycker lite lätt i dom, jag sluter dom och öppnar för att se om det är någon skillnad.. Nepps det var det inte, det enda jag la märke till är att det bildas ngn sorts vätskefyllning i nedre vänstra ögat unde ögonlocket.


Jag blinkar lite nu och ser nog ut att ha en liten skada av något slag =) Den brännande känslan som övertar allt annat tänkande går inte att ta bort. Jag gnuggar lite försiktigt i ögat för att så att säga lugna ner situationen som tydligen börjat eskalera till en riktig obehagskänsla, det slutar med att jag gnider lite hårdare fram och tillbaks.


Jag inser nu att en av mina något feminina ögonfransar frigjort sig och skrapar emot ögat sakta men säkert som en liten pil som sticks här och var. Inte nog med pilen som sticks så har jag tydligen vart i godisskålen med salt lakrits någon stund innan ögat började mucka med mig. Känslan av starkt salt, hur det nu kan vara så starkt det vete fasen men kombinationen är spännande och hela känsloregistret lever så att säga. Jag orkar faktiskt inte bry mig om detta slag som utspelar sig i mitt öga för tillfället, utan ler trött åt saken och funderar på lite andra känslor i kroppen.


Hungerskänslor tillexempel =) En känsla av tomhet sitter i magen och samtidigt som det är tomt är det lagomt irriterat på något sätt. Det kan ha att göra med den där kinesiska stark utav rena helvetet soppan jag smaskade i mig förut, den soppan som kändes som den frätte på tungan. Jag och en vän fick i stort sett fick andnöd  i korta perioder, flämtandes som små snarkande hundar hehe..


Det liksom snackas skit i magen just nu och jag vet inte om det kan ha något konspiratoriskt sammanlänkat med slagfältet i mitt öga att göra =)


 Och ryggen den känns lite bräcklig om jag känner efter! Kanske inte så konstigt, det är fullt med kryss av ngn slags penna som lämnades av min rydggdoktor i går. Han hamrade med en slags stämjärn och hammare och slog så att säga rätt massvis med kotor ifrån nacken ned till bäckenbenet. Jag hade en hel hög med fel i nacken och jag kunde nästan inte vrida på den, men just känslan när jag låg där och på det hade lite feber tror jag, då man kan känna sig sådär bräcklig och riktigt uggig i kroppen.


Typ ta i en sked eller något som får huden att rysa lite lätt, en lite obehaglig känsla när sked och hud möts. Så jag tänkte när hammaren kom oh träffade stämjärnet som i sin tur träffade kotorna.. Oj vilken sjuk känsla jag känner nu =) Fantastiskt faktiskt! Det var en blandning av extrem smärta i en kort period med ilningar över hela kroppen och så hörde jag nej nej det sitter ordentligt här.


Stämjärnet tog en ny resa emot huden och min kota, såklart följer ju hammaren upp detta och tillbaks till smärtan igen som faktiskt nästan korsslöt mina tankar eller rättare sagt gjorde det ett kort kort ögonblick. Väl tillbaks ur smärtruset så flämtar jag till lite och jag känner stämjärnet mot huden återigen. Jag andas in snabbt och ut igen fort, för nu vet jag att jag är låg på syre så jag försöker hinna med ett snabbt intag av syre innan det smäller igen. Känslan av att nej fan nu kanske jag blev lam ska jag prova röra mig igen och avbryta nu innan det kanske smäller till igen?


Ett kort ögonblick stannar allt upp och jag får lite tid att andas och så hör jag läkarens röst, bara en sista gång nu. Bräckligheten i kroppen breder ut sig och tar överhanden av tänkandet ett tag, jag slår en snabb sista tanke. Bräckligt ont inte mer nu. Pang! Säger det och en stum djup träff tränger sig genom kotor och ryggrad genom kroppen.. Res dig upp med ryggen mot mig säger läkaren.. PUST VÄRSTA DELEN KLAR =)


Min läkare känner väl till mig då jag inte är novis i sammanhanget och numera en trogen kund. Jag har såklart intalat min läkare att jag inte har ngt problem med smärta och att han i princip får göra exakt vad som helst i smärtväg om det behövs. I början vet jag att han frågade mig, men gör det inte ont eller behöver du paus? Nej absolut inte säger jag. Nu kör vi bara på oavsett.


Inte så konstigt att jag känner mig mör i ryggen när jag flyttat massa med stämjärn i hela nacke och rygg.. Men jag måste säga att det är intressant hur det känns och jag känner mig mer levande än någonsin. Låter säkert som en lysande föregående dag och kväll med känslor, men jag är helnöjd och kunde ärligt talat inte haft det bättre med tanke på att jag vet att jag kommer må väldigt bra i kroppen framöver. Ett tag iaf =) Jag är så nöjd med det lilla extra i livet mellan varven så det är sjukt!


Tänk på att smärta inte alltid är så farlig, det finns värre saker att oroa sig för i livet.. Människans likgiltighet inför andra tillexempel!


Peace out!




Av Goodguy - 23 augusti 2009 22:49


Det är mycket i hjärnan nu =)


Saker jag funderat lite på idag..


Grejen med min gamla blocket annons dök upp idag igen, det känns helt otroligt att det inte är en dröm utan faktisk verklighet.. Jag hade en annons ute för flera månader sen som jag redovisat här.. Kortfattat gick den ut på att jag typ var tvungen att ha en inneboende eller göra mig av med lägenheten som min ekonomiska situation var då. Jag ville inte bo med en kille och jag hade ju en hel del krav och ville vara å öppen och ärlig om saken jag kunde i annonsen.


Jag har sett en del annonser i störra städer och det är ingen ovanligt att kort finns med. Hey läs om saken längre bak om du är sugen =) Grejen är att jag blev kontaktad av en tjej för ngn månad sen elr månader jag har bra minne haha.. Tror det var på facebook elr ngt i den stilen, hon var helt exhalterad och skrev att det är ju du.. Blocketkillen! Hmm tänkte jag och läste vidare, du är ju typ kändis och alla mina kompisar vet vem du är! Gahh *suckar* Hon bor i en större stad och jag tänkte men va fan är det sant eller. Jaja jag har hört om saken till leda iaf och det är sanslöst att saken har spridit sig till andra städer, jag skrattade först men jag blir lite eftertänksam när jag hör en ny människa kläcka ngt om att de allt kom ihåg min annons.


Ta helgen som exempel.. Jag har ett extraknäck som innebär att jag leder grupper typ. En av gruppdeltagarna var väldigt pratsam och tjötade om allt, efter ett tag tyckte väl gruppdeltagaren att vi var lite mer polare och frågade lite försiktigt om den där annonsen som jag hade på Blocket och duee det måste ha varit ett skämt va? Nej varför skulle det vara det sa jag milt irriterad men det visade jag inte =)


Han frågade mer och mer om saken och mer gruppdeltagare började ifrågasätta vad vi snackade om.. Det började bli väldigt varmt kände jag och drog storyn väldigt kort och konsict inför i stort sett hela gruppen.. Jag fick såklart respons direkt och massa följdfrågor.. Så det var faktiskt svettigt, inte att jag skämdes men att det blir så stor sak av det hela och att jag ständigt ska behöva förklara saken.. Menar va fan det är ju en privat sak jag gjort som jag inte har lust att förklara för alla med en redan egen skapad uppfattning av saken som jag sedan verkar ha någon slags skyldighet att förklara haha det är lite weird faktiskt och folk tycker min annons är weird =) Intressant verkar den vara oavsett iaf.. Kul att jag roar pöbeln iaf :P


Skolstart i morron.. Det känns soft, men efter att inte ha pluggat på 1 år så kan det bli mycket att ta in i morron.. Det ska bli helt okej!


Psyket vägrade mig nästan att träna idag, det ville annat.. Typ ligga på soffan och känna efter i kroppen efter en liten infektion av ngt slag.. Uhh sa psyket du känner dig lite risig idag du ska nog stanna hemma.. Uhh sa jag jag tillbaks kommer jag inte iväg idag efter en veckas laddande kommer jag aldrig iväg haha.. Väl på plats kl 14.00 så står flertalet bilar utanför och en känsla av lättnad kommer.. puhh friskis med sina skitöppettider har öppet =) Det tar ju tvärstopp i dörren, ohh nej vi har öppet irån klockan 16.00 idag.. Jajamen säger jag då kommer ja tillbaks då, mannen som ser ut som en stel tomte som skitigt på sig och har en köpp uppkörd stirrar nervöst på mig och säger liksom ehee okej.. Hmm förstår mig inte på den personalen alltså, här kommer en käck go gube liksom och är trevlig som ja alltid är.. Men neeeej de flesta i personalen har inte tid att hälsa eller ens se en i ögonen när man kommer.. Jag tror det har något med diskriminering att göra, antagligen om jag haft bra med pump ngn dag och gått hem förbi disken så har deras reptilhjärnor nog registrerat ohh potentiellt mer än en muskel=doping *läskig musik* Okej jag ska inte dra alla över en kam, vissa hälsar och har till och med pratat med mig som en människa utan att blänga nervöst så jag ska inte säga för mycket.. Frsiskis jag älskar er ;) Ok jag går dit iaf hehe..


Okaj jag funderar mycket över detta med dejting och min icke dejting grej.. Alltså jag dejtar ju askasst och har egentligen massor med kontakt av det kvinnliga könet hmm mestadels på nätet elr ja jag får meddelanden typ *ASG*


Så långt ifrån verkligheten som möjligt som det känns nu =) Förr var jag bra på att dejta och jag hade massor av förhållanden.. Grejen med det vart att de vart ganska korta och jag blev mer och mer bekväm och missnöjd med att dejta.. Menar jag är inte bitter eller ngt så sett men jag är skittrött på ngt sätt.. Jag gick i 2 år innan jag hade förhållande senast och bara kände mig helt av.. Eller inte så sett jag fick ju fan värsta sexuella abstinensen och närhetsabstinens mellan varven men jag såg/ser det som att va fan bara för att jag hade erbjudanden så var det inte vad jag ville ha då funkar det ju inte..


Sen träffade jag en flicka och det höll i 6 månader typ helt virrigt var det haha.. Jättebra tjej och allt men helvirrig och inte i den balans som jag kände att jag ville ha.. Sen träffade jag en tjej kort efter det och det var en helgrym tjej på alla sätt och vis.. Allt fanns där men ändå fick jag typ panik och jag fick så sjukt dåligt samvete över att jag slösad hennes tid när hon ville ge så mycket av sig själv.. Det kan jag ju inte så jag fick ju göra slut på det.. Kändes ju helt befängt men rätt i ngn konstig mening..


Så nu har det gått typ ett år och några små dejter har det vart men inget som känts lysande.. Snackat med en del på nätet men det känns så lång bort, ta spraydate som exempel jag har ju en profil där men 90% av meddelande jag får så känner jag bara oh tack men nej tack.. Det finns så mycket gulliga tjejer så det är helt sjukt men jag hittar alltid ngt som inte stämmer.. Okej det kanske inte är så konstigt för det sista jag vill är att skaffa en flicka som är kär i kärleken.. Mejl som verkar skrivna till alla för alla är ett bra exempel på att bara bli helt av.. Hej hur är läget? Vad har du gjort i helgen? Vad gör du på dagarna? Vem är du? Allt bra? Vad jobbar du med? Fest till helgen eller? Shit jag blir så ynkligt trött på ointetsägande människor.. För det är nog så jag ser det.. Ointetsägande ger mig vad? =)


Jag säger inte att jag är direkt intressant men skulle jag skriva till ngn så får det ju bli personligt och med hjärtat istället för massa blaj.. Grejen med de här spelreglerna är jag inte mycket för heller.. Man ska helst inte skriva för långt eller kort, ge för mycket komplimanger he för lite komplimanger, ha för mycket smileysar elr för lite.. Helst saker som är alldagliga och inte säger ett skit om ngns personlighet utan helst ska man bygga ett samtal på vilka jävla roliga saker man gjort och köpt eller vilka vilda äventyr man vart på och rada upp alla jordens länder man vart i helst dokumenterat med bildbevis..


Dom gånger jag hajat till när jag läst någons profil så är det oftast mammor som skriver.. Sen är ju saken att jag inte pallar ensamstående mammor riktigt.. Barn i bilden är lite för komplicerat för mig och jag orkar helt enkelt inte ta det ansvaret som det innebär efter ett tag.. För det gör det, har hört ngn som sagt att det är ju mig du dejtar och inte ungen.. Men va fan det blir ju helkonstigt endera får man ju ta hela paketet som en man ska göra om han påbörjar.. Det är jävligt egoistiskt annars, gillar man bara ,mamman och inte ungarna får ju dom såklart lida för det sen.. Fuck that barn har inte gjort ngn ngt illa för att inte förtjäna någon som verkligen bryr sig om dom.. Sen är det saken med att det finns en daddio med i bilden någonstans och det ska funka där också..


Shiiit jag har been there done that och jag hade nog kanske otur men fuck, det funkade uselt för mig.. En cp skadad farsa med moral som en lobotomerad huligan det funkar helt enkelt inte.. Kul varje gång ungen är hos pappa på helgen och kommer hem som en förvildad bortskämd något mer olustig unge.. Barn mår helt enkelt inte bra av att umgås med folk som inte kan ta hand om sig själva och det plågeriet kan man bara se på utan att kunna göra ett smack åt saken. Uuurk*trauma* haha.. Seriöst det är inte roligt för de stackars barnen.


 Sen finns det miljoner saker till som skapar den där "stänga av" känslan hos mig.. Brist på engagemang är nog den främsta.. Folk som bara vill att man ska fråga dom frågor och att man ska vara jävligt intresserad av deras liv men inte är det av mitt.. Det finns sjukt många av den sorten.. Jag jag jag jag.. Tror att jag är väldigt speciell fast jag bara är en egoistisk mycket sorglig människa som antagligen har en hel del issues som jag int kan vill eller orkar bearbeta =)


 Sen så är jag häpen över hur dåligt alla människor mår egentligen, men de flesta vill spela som att inget berör dom och hörs inte eller syns problemet så finns det inte.. Det kallas förnekelse folks =) Ett litet namn som jag får krupp av.. Att ha problem som man vet om och att man kämpar för att ordna till problemet av ngt slag det är respekt.. Men tjejer som förnekar problem dom har så att det går ut över andra det är inte min grej.. Det verkar som att en hel del kommer på att de faktiskt haft problem när de är mer öppna för att inte förneka saker längre och de mår så dåligt att de inte kan annat än att se vad som ligger framför dom..


Typ runt 25 26 års ålder kickar det in på en del.. Då inser en del att oj jag söp som ett svin och tvingade mig själv att gå ut varje helg för att inte anses som tråkig.. Shit jag mår skit nu pling plong haha.. Shit vad jag skränar nu haha.. Jag vet att det är trångsynt och förenklat nu.. Jag är helluddig överhuvudtaget =) Men jag menar inte alla utan en del.. Sen är det det där med om man får kontakt med någon på ska vi säga internet så är det oftast lära känna varandra lite stikta fasen.. Massa bullshit om vad man gör mestadels för det är jävligt intressant så man kan få ett fack att enklare förhålla sig till.. Inte å noga med personlighet utan mer själva prestationen i pengar eller annan samhällsenlig se bra ut kategori =) Bittert? *S* Men seriöst vad i hela helvete har det för betydelse vad man gör och hur fin i kanten man kan titulera sig som i slutändan när det där ytliga inte spelar ngn roll tillslut.. Tillexempel när man ligger bredvid varandra och känner att den man ligger bredvid med inte har mer än massa flashiga jag kan allt och har allt jag är kär i kärleken.. För det tror jag de flesta är..


De flesta av dom tjejerna jag har träffat har vart så förvånade över hur enkel jag är att snacka med och vilken trygghet dom oftast känner med mig som dom inte fått av andra.. Endera så ljuger dom eller så har jag rätt.. De flesta har förhållanden som bygger mer på "kär i kärleken" än att man verkligen genuint känner att man är allt och inget tillsammans.. Alltså att man kan lita på varandra till 100% att du vet att den du är med skulle aldrig göra dig illa varken sig det är psykiskt elr fysiskt medvetet. Att du får full respekt av någon och att du ger det tillbaks.. Att du helt enkelt kan lita på den du är tillsammans med 100% Jag sa till morsan och syrran häromdagen vad skillnaden mellan en alfahanne man är och en vanlig man =) De har båda lustiga partners osm jag verkligen gillar, den ena iaf =) Den ena snackar för mycket och är Allan Ballan när han inte kan backa upp det.. Jag försöker inte vara ngt speciellt men jag har shitloads mer att backa upp med om det verkligen gäller.. Jag tog ett exempel och påstod att jag anser mig som en alfahanne.. Vem vill ni ha med er om det kommer ett gäng som försöker misshandla och råna oss? Mig eller era respektive partners? De blev bara meen meen det är ju inte en verkliget så typ bla bla bla det spelar ingen roll.. Okej jag ska inte dra upp resten av samtalet men det slutade med att alla visste vem som egentligen hade varit ett enkelt val.. Det vill säga mig! Kaxigt men jag gör allt för min familj eller flickvän och inte fan står jag och gör inget om vi blir utsatta för en extrem situation som jag av rerfarenhet vet att jag pallar och av erfarenhet vet att det inte är lika självklart att alla gör..


Jag vet massor av ynkryggar som dejtat syrran och de har inte ens kunnat stå upp för henne verbalt om någon slängt ur sig smaklösa nedvärdernade skämt om henne.. Fuck that man backar upp sin partner med vad man kan.. Det betyder inte att man ska gapa om småsaker, men är det saker som verkligen är smaklösa och sårande så kan man åtminstone välja rätt sida i frågan och stå där rak i ryggen och inte låta någon pissa en i ansiktet som vilken söndagstur som helst.. Det kan jag sakna hos många tjejer, lite jävlar anamma utan att vara helt tokiga då vill säga.. Men att man är rak och står för vad som är rätt även om det är svårt.. Jag menar inte att man alltid kan vara stark och göra rätt men som sagt då får man öva om inte annat =) Sen är det den där grejen med festandet hit och dit hela tiden.. De flesta tjejer som skriver till mig festar hyfsat mycket, det känns lite sletet faktiskt om jag ska vara ärlig.. Visst normalt att folk kan gå ut men den där grejen med att det blir en sak som är ett måste det är grymt avtändande och det känns som ett påhejat mindre missbruk om man måste supa för att ha kul.. Så svenskt på ngt sätt.. Supa järnet och göra saker man ångrar för att sen skylla på.. Hey fan vad full jag var hihi.. Äckligt faktiskt och tragiskt.. Low score hos mig..


En annan sak är tjejer som har killkompisar som egentligen inte är riktiga kompisar utan mest hänger där som gamar väntandes på sin chans att hugga bytet när det är svagt.. Alltså att de är mer tända och egentligen ha vänskapen som täckmantel för att få komma till senare.. Eller ha ett förhållande kanke =) Det är jag lite skeptisk till faktiskt om jag inte träffat dom och sett dom i ögonen, det märks om någon är glad och gillar en genuint.. Jag har för bra EQ=Emotionell kvalite.. Alltså så ser jag oftast igenom människor på gott och ont.. Sen lever jag inte i förnekelse heller och det är lätt att göra om man har vänner som man egentligen känner att de kanske vill vara mer än vänner om de får chansen..


Jag vill helst vara klar med att har jag en vän så ska det vara byggt på vänskap och jag brukar inte vara sugen på mina vänner, det skulle förta vänskapen sen så måsta jag kunna se min potentiella flicka i ögonen och kunna ärligt säga om jag har en tjejkompis att det här är min vän och veta att det är sant.. Jag tror inte rikigt på det här med vänskap efter förhållande om jag är ärlig.. Dels för att jag inte brukar ha legat med mina kompisar och det är grunden för mig att har jag en vän så har vi inte sex.. Vi har annat gemensamt.. Typ vänskap haha.. Absolut att man kan vara vän på ett plan med sina ex det är bara bra om man kan var vänner på en viss nivå utan att det är mer än så. Men just det där med umgås och nära vänskapen det köper jag inte.. Någon av parterna har såklart känslor kvar om man nu inte är en okänslig typ.. Och oavsett vem som nu har känslorna så skulle det inte funka för mig, bara att ha vetskap om jag hade en tjejkompis eller ex som jag innerst inne visste var sugen så skulle det kännas som orespekt mot mitt nya förhållande och även mot min flickvän.. För är jag seriös mot henne och mig så gör jag allt för att inte något kan få komma emellan..


Jag vet livet är inte enkelt och man vill inte bryta rakt upp och ner med folk som är goa personer.. Men som sagt det är en skillnad på att umgås heltid eller säga hej hej ngn gång.. Allt låter lite svart eller vitt eller så kanske det lgger något i vad jag säger att det kan ligga något i att inte ligga med sina vänne roch sedan fortsatt vara vänner :P Sen är det det här med nätet igen endera så ska det gå jävligt fort fram och det är mycket med inriktning på att dejten kommer undermedvetet gå ut på någon sexuell form.. Det är inte helseriöst det heller, sen är det den där grejen med att skriva och skriva och aldrig ses.. Det blir ju en sak som inte heller håller attraktionen eller intresset kvar.. Som jag tänker så är en människa som verkligen vill lära känna dig hyfsat inställd på att vela ses så snart som möjligt.. Vill inte båda det så är är jag osäker på underlaget tll relationen och intresset.. Det där jävlar anamma.. Ansträngningen liksom =) Jag relaterar det mycket till senare förhållandedel att är det bekvämt och inte så noga nu så hur ska det bli sen när vardagen sätter in? Sen är det dom som är livrädda för vardag, det är ju hemskt och omänskligt med vardag för en del.. De vill göra allt för att känna sig mer speciella och verklighetsfrånvarande.. Napps det funkar inte det heller.. Allt är relativt som sagt nu.. Inget av detta behöver vara en universiell sanning om det inte känns så heller..


No worries det är bara som jag tänker ;) Men för att det ska funka för mig nu när jag upplevt lite saker genom åren och vet vad jag inte är eller kommer få intresse eller energi för så vet jag att det är bäst att lyssna på sin intuition och det är ju såklart en fördel om alla försöker göra.. I mitt läge så är det den grejen med att jag inte kan repektera de flesta som jämlike i ett förhållande som gör att jag tappar intresse, jag vet att det är så.. Jag blir avtänd helt enkelt och känslor försvinner om vi inte är på samma nivå.. Samma ansträngning för att lösa saker och om ett problem kommer upp så löser man det istället för att gömma det,, Man är ett team som gör allt för att se till att man kommer framåt och såklart inte kväver varandra heller för den delen.. Samspelta och samma syn på moral, helst ett snäpp över min hehe. Och kärlek och känslor i övrigt.. En stark människa helt enkelt..Alla kan inte vara starka och så är det, men många är starkare än vad dom tror, det är bara att de inte vet om det än. En människa kan ha massa styrkor och massa svagheter, saken är den att det behövs en balans i hur man bemöter sitt psyke och vilket béetende man tillåter ta fram..


Jag tror lösningen är väldigt enkel.. Att träffa någon menar jag och att det bara funkar sen.. Alltså att det klickar helt klart inga oklarheter på känslor och attraktion och att båda är medvetna då löser sig det mesta.. Samma nivå helt enkelt.. Jag tror det handlar om det, att alla människor har vissa nivåer i personligheten som stämmer överens eller inte.. Det är som en läggning tror jag.. Man kan förneka en sak tusen gånger och intala sig självt en sanning som man tror på själv, men det ger så klart konsekvenser att ljuga för sig självt.. Människor som inte passar ihop kan skapa sina egna helveten i slutändan, om än små helveten så likväl inte en sak som jag vill göra.. Många såger men varför har du inte skaffat en tjej än du som är så bra.. Tja det är som att hitta den heliga gralen typ haha.. Många tycker att man alltid ska nöja sig med mindre så att man inte tror sig förmer än andra.. Var nu en del i samhället och producera och gofta att du inte kan få exakt vad du vill. Samma inställning genomsyrar jobbtänket med i samhället. Du ska vara tacksam för att få ett jobb, det är befängt att ha en egen vilja och veta vad man mår bra av att göra och inte.. Det ser vissa som ursäkter.. Men så länge man inte trivs med vad man gör eller inte helt 100% trivs med sin partner då är det väl ganska meningslöst att kasta bort den tiden av sitt liv på att ens känna dom känslorna? Jag har haft ågra jobb jag inte trivdes med, det var tryggt och få lön och vara en produktiv medborgare. Men jag kan inte ljuga för mig själv, jag typ ruttnar i hjärnan och dör om jag måste göra ett jobb som inte ger mig den tillfredställelse jag måste ha av ett jobb. Det får kosta vad kosta vill, det får kosta trygghet men det får inte kosta en bit av min själ. Sen kan man ju alltid försöka lösa så att man tryggar sig själv på ngt sätt innan man kapar sig själv ifrn ett jobb.. Funkar inte det heller så kan man alltid se till att få sparken :P Det är hårt och läskigt det där " få sparken" men finns det ingen utväg ur det hela eller om inte chefen är förstäende och säger upp dig så att du kan få A-kassa så kanske du dör i själen..


Det är otänkbart om man gillar sin själ.. Jag fick sparken en gång när chefen var omdegörlig och inte ville hjälpa mig fast chefen visste att jobbet var ett jävla skitjobb.. DÅ fick jag se till att få sparken helt énkelt och dagen jag fick det så var jag nöjd som en unge med lördagsgodis.. Jag vet ett mess jag fått av en vän något år tidigare.. Ibland får man sparken stod det och en smile gubbe.. Jag visste att min vän faktiskt var ritkgit glad för detta så jag skickade ju såklart samma meddelande tillbaks och en annan kompis gjorde samma sak en tid senare.. Vi höjde oss på något sätt uppifrån att det var skamligt och fult att ordna så att man fick sparken till att vi gjorde något som vi verkligen visste att vi mådde bra av som ingen annan förstod sig på. Poänge är att vi lyssnade på oss själva och det gör inte alla.. Alla har inte den egenskapen att till varje pris skydda sin hälsa om den är under attack.. Människor lever en oupnnålig dröm om att vara övermänskliga och vi är människor, vi kommer aldrig bli maskiner hur mycket vi än strävar.. Så slutar man jaga efter den strävan så kommer samhället bli väldigt mycket mer avslappnat..


Samma sak om man är ärlig mot sig själv om man träffar någon, varför slösa tiden på någon som man innerst inne vet inte har alla egenskaper man vlll ha? Jag tror att tror vi mer på vad vi egentligen vill ha så finns det inget som säger att man inte kan få det.. Det får ta den tid det tar och jag kommer njuta desto mer sen när det väl händer =) Men oavsett detta så är allt relativt som jag diskuterade med en skön människa =) Inget är allt och allt är inget, det beror på hur man ser på saker oh ting =) Jag är öppen för att träffa någon och jag ska försöka komma över biten att få till den där dejten också haha.. Jag är öppen och det är det som är huvudsaken =)


Det var allt om inget och som jag sa.. Allt är relativt, håller du inte med mig så ser du saken ur en annan vinkel och det är det som är en del av de olika nivårna jag tog upp =)


Peace out :P

Av Goodguy - 23 augusti 2009 14:25


Grannar alltså, vad i hela helvete har dom för problem haha =)


Det enda jag önskar är lite vackra kvinnor som är trevliga och ler åt mig.. Det är allt men neeeej det är ju för mycket begärt.. Okej jag har haft grannar som ler åt mig och visst dom är trevliga, men jag vill bara radera dom andra som uppenbarligen är värre än bölder i en katts röv.. Om nu katter har sådana det vete fasen =)


Jag drömde och vaknade häromnatten av ett jävla dunk! Vad var detta då?


Jodå det var min nya granne, en ung tjej som har massa tjejkompisar och lever sex and the city i hennes lägenhet, fast mer osivilicerat så att säga.. Den kommentaren var rent påhitt men skit samma =) Stereon var på högsta volym och inte nog med det så var musiken skitkass! Jag trodde ju såklart det var min granne under mig mr rocker som var igång igen, en sak med trähus är att det hörs jävligt väl alltså och spelar man full bas och högsta volym klockan 5 på morron då behöver man inte vara lättväckt för att vakna..


Jag vaknade och försökte somna igen och tänka att det bara var en ond dröm =) Det funkade inte, efter ett tag så funderade jag på om jag kulle kliva upp och lokalisera vilken lägenhet ljudet kom ifrån. Det gjorde jag efter ett tag.. Jag klev ut i natten och spanade på vilket fönster det lös i.. Jag funderade på om jag skulle kasta en soptunna genom rutan ett tag, men naah det är ingen hit..


Jag gick upp igen, tog en samarin då jag utvecklat halsbränna efter gårdagens matorgier.. Jag försökte sova igen.. Nej inte somnade ja nu heller..Adrnalinet som jag försökt hålla tillbaks började spola genom kroppen och som alla vet så funkar adrenalin dåligt med sömn.. Jag tänkte jag äter lite och varvar ner så kan ja nog somna sen.. Det funkade inte.. Jag funderade på om jag skulle få hjärtsnörp snart om jag inte varvade ner.. Oväsendet varvade inte ner iaf, inget tecken på det heller.. Jag rullade runt tankarna lite.. Orespekt, as, gå dit och klyva stereon med ett kraftfullt slag, säga till på ett normalt sätt, förhoppning om att eländet skulle sluta snart.. Den förhoppningen hade börjat sina efter en timme.. Hmm tankarna bara rörde ihop sig som en gröt..


Mina planer på att gå upp tidigt och orka mig till gymmet poppade upp ideligen.. Jag får ändra mina planer nu tack vare grannens fina efterfest.. Jag avskyr att ändra planer ofrivilligt, men sömn måste en man som jag ha.. Till slut tänkte jag fuck it och bankade allt jag orkade i väggen flertlet gånger.. Fan tänkte jag nu kanske det blir märken i väggen också.. Skit samma jag stod inte ut längre.. Rädslan att inget skulle ändras och adrenalin påslaget skulle tillta fanns i baktanken.. Halledudane då så sluta oväsendet och det blir helt tyst.. Weird weird.. LIgger och funderar.. Hur lång tid tar det tills volymen brakar loss igen?? Det hände inte.. Jag tänkte att fan jag börjar få men av alla idioter som haft efterfest i huset.. Något års trakasserier av efterfest börjar ätta sig på hjärnan.. Speciellt när man ska upp tidigt och ngn drar igång.. Det är fuckt up egentligen..


Tänkte förut att hey man kan ju spela mer som en idiot på dagen det är ju bättre.. Min ena granne spelar ngn ravemusik. Fan jag hatar rave har jag kommit på.. Den där jävla virvlande basen som går i grym otakt och bara verkar son en flipperkula som fått frispel.. De tunna väggarna i min lya och nervpressen att inte komma undan.. Så nu när jag fått lite ordning på min rockgranne nedanför mig, efter mpnga om och men.. The pice of crap som drog in halva stan på efterfest och det låt som ett vrålande fotbollslag i gången varje natt.. Shit vilken fucker alltså.. Skit överallt och massa jävla saker slängda.. Jag var så jävla glad fr att slippa det när jag bodde i studenthus.. Men heeeell no! Det var naivt tänkande..  Jag fick ju hoppa allt jag orkade och typ vråla genom fönstret för att det skulle vara tillstymmelse att lugna ner sig.. Va fan man kan inte sova intill en discohögtalare det går ta mig fan inte!


Jag lämnade lappar på hans dörr.. Att det var schysst om han vred ner volymen lite och så och vem jag var.. Fuck me alltså, de lapparn låg slängda i trappuppgången på morron haha.. Shit jag blev arg och gick och snackade med han.. Fullt med nakna rockare och fulla jävlar klockan 2 på en söndag var synen som mötte mig när dörren öppnades.. Dregenlokaalike öppnade.. Jag förklarade at jag inte var så trevlig när jag kände mig pressad och typ skulle riva ut hela han och hans lägenhet med alla som var i den om han jävlar anamma inte vred ner volymen och slutade dra in hela jävla stan på efterfest..


Det verkade ta skruv för han bad om ursäkt och han slickade min röv ett tag (inte bokstavligt nu) =)  allt verkade frid och fröjd.. Fastighetskötaren som bor en trappa upp kom inflygande till mig en dag.. Han höll på att explodera och skrek att han skulle fan jämna lägenheten för mr rocker snart.. Han var bland de lugnare typerna jag stött på så du kan ju fatta att det var en viss nervpress som mr rocker ingav hela huset.. Mr rocker har ju lugnat ner sig betydligt och nu förtiden så är han vänlig nog att inte dra in hela stan och inte dra upp basen för mycket.. Sen festar mr rocker mellan varven men ahh herrregud det är bättre.. Mycket bättre =)


Nu så har min nyinflyttade granntjej dragit på stereon igen och hon pumpar bas för fullt.. Jag fick min önskan igenom att hon ehh spelar på dagen tydligen =) När jag klev utanför dörren i morse så hade mr rocker haft fest.. Kladdigt i halva trappen och en jävligt äcklig lukt spred sig i näsborrarna.. Han har skafat katt också.. Det står värsta fula kattställningarna utanför hans fönster.. Två långa jävla störar/plankor elr va fan det nu är.. Inlindade i några jävla trasor =) Häromdagen hitade jag en kattunge i trappen. Såg livrädd ut och liten liten..


Jag skulle tvätta och jag tänkte att det är nog ngns det där.. Jag lever mig in i rollen som inte kattälskare för att störa syrran och den rollen är lite cool for school så jag gick ifrån katten och tänkte att det löser sig nog.. Efter jag tvättat så kunde jag inte se katten. Men jag fick dåligt samvete och letade i hela trapphuset! Hittade katten längst upp ihopkrupen och livrädd.. Jag fick lugna den lille och tänkte ahh fuck det kanske är en unge som ngn glömt bort.. Ingen kanske vill ha den och jag kanske måste ta hand om den.. Hlevete jag gillar ju inte katter.. Men tillslut så började den lille spinna och blev så go så jag tänkte att ahh jag får sätta upp lappar och ta med den/han/hon hem så länge.. Skit också jag har inte tid med detta =)


 Tankarna rullade vidare, har den bajsat, kissat elr what.. Ska jag mata den med ngt elr va? Varför har katten små hinnor på pgonen? Har den skabb? Är det lilla såret på nosen skabb? Jag kom inte så långt förräns jag hörde ett "kss kss kss" längst ner.. Jag tog kattungen och gick ner, det var mr rockers katt tydligen och jag hade ju inte snackat med han sen senast när jag var lite milt arg.. Han kollade med stora ögon på mig och jag sa.. Det är kanske din katt? Ja sa han och undrade lite om vart jag hittat ungen.. Jag sa som det var och han tackade så mycket, jag råkade säga tack jag med.. Jag vart lättad över att jag slapp ta hand om ungen.. Jag funderade på om det skulle bli en utekatt och jag har kommit fram till att det blir det.. Jag såg en svart liten katt som inte var gammal i gången idag.. Portdörren har stått uppe mycket på senaste och kattställningarna talar för att det är mycket utekatt på G nu..


Okej sen har jag lagt märke till en moped utan tändningslås som stått utanför porten.. Japp endera en snorunge utan cash att laga mopen eller en pundare som besöker ngn granne.. I går fick jag reda på hur det låg till.. En pundare såklart! Jag skulle in i min gång och pundaren stod utanför porten med sin moped.. Han hann kliva av och knappra in koden framför mig och sa med ett glatt käckt röstläge.. Välkommen in och sken som en sol.. Tack tack sa jag och tänkte genast.. Vad har du för baktankar med att låta mig gå före din smilande övertrevliga pundare.. Spindelkänslan kom fram.. Jag klev uppåt och klev in hos mig.. Pundaren klev in hos min granne.. En snäll kille som är flummig och ser ut som ett spöke.. Men han gillar ju rave och ser ut som en haschrökare så det kanske inte är konstigt att han har pundade vänner.. Det är ju bara antagande ifrån min sida iof.. Senare på dagen så satt han och pundaren  vid utemöblerna.. Jag undrade först va i helvete det var för tattare som satt i utemöblerna så jag synade dom allihopa och funderade på om de var potentiellt farliga.. Blickarna var tomma och uttryckslösa, det var antagligen min med.. Plötsligt hälsade pundaren som öppnade dörren åt mig och sa hej käckt.. Då var jag ngn meter ifrån och insåg att det var min harmlöse granne och hans nya vänner.. Tjena tjena sa jag och klev in..


Thats it no more no less ;)


peace yall!!



Av Goodguy - 26 juli 2009 02:06


Tänk om man kunde uttrycka känslor i bild!


Vad enkelt det hade varit? Eller hade det det?


Om du känner något men inte kan få ur dig den känslan och förmedla den på rätt sätt, då försvinner känslan ut i ingenstans och du kanske aldrig för chansen att nå fram med vad du känner. Vissa påstår att de alltid känner bra känslor, allt är jättebra och inget kan gå fel. Saker kan gå fel, men det är så i livet. Vad vore livet om man aldrig haft en motgång?


Kan man verkligen värdesätta sin omgivning helt och fullt då? Jag skulle inte enbart känna glädje heller. Även om det skulle vara skönt ibland. Känslor är känslor och de får dig att leva! Ett liv utan olika sorters känslor är en del av en helhet som aldrig kan fyllas om du inte är medveten om vilka känslor som finns. Har man en sorts känslor och aldrig upplever andra så kan man heller aldrig känna sig levande fullt ut. Kan man konsten att dela med sig av sina känslor så är man i mina ögon en stark person, en person som kan visa sig sårbar kommer man närmare.


En person som du kommer närmare är en person som man ska ta vara på. Det finns mycket i livet som kanske inte alltid stämmer överens med vad jag tar upp nu. Förutsättningen är ju såklart att man ger och tar känslor på rätt sätt så ingen kvävs eller skräms av den andres känslor. Hur exakt man får till den balansen finns det inget facit för. Vissa känslor över saker går aldrig att linda in på ett så smakfullt sätt att de inte tar energi av någon annan. Det är en balansgång av att ge och ta.


En balansgång av hur man är uppfattad som person innan. Vissa känslor finns men man kan ine förklara varför dom finns. Andra känslor vet man exakt varför dom finns. Känslor kan vara skrämmande. Ibland finns ögonblick då man nästan känner att man kan explodera av om de inte kommer ur tanken. En dag är aldrig en annan lik. Man kan vilja prata om vad man tänker på, men det är det där med balansgången.. Ibland lämpar det sig, ibland inte. Varför det är så är inte så konstigt.. Känslor kan skrämma andra, och är man tveksam så kan ens känslor komma ut på ett sätt man egentligen inte ville och allt blir inte riktigt som man tänkt sig.


Ibland önskar man att man aldrig låtit sina känslor styra ens handlingar, men ibland så är man jättestolt över att man faktiskt vågat och gett uttryck för dom.. Som jag tänker så är det grymt om man kan låta bra känslor styra ens handlingar mer. Tillexempel att berätta för din familj hur mycket du älskar dom. Hur mycket dom betyder för dig..


Jag tror det kan kännas svårt för vissa att berätta hur mycket någon eller några betyder för en. Det går ju även att handla efter sina känslor och ge någon som betyder mycket för en en riktig kram. Allt handlar inte om ord. Det måste finnas en koppling mellan närhet och ord för att kunna uttrycka sina känslor helt och fullt. Har du svårt för att ge av dig själv genom närhet, då kanske du ska öva på det så att du kan ge mer av dig själv. Kan du inte uttrycka dig i känslor så kanske du ska öva på det. Kan du inte ta vara på dina känslor så kanske du ska fundera mer på olika situationer som ger dig en känsla och känn efter om det finns en koppling mellan situationen och känslan.


Running high like an aeroplane..
It feels awesome but confusing.. It makes you scared.. Cuz u are scarred.. Scared for your life.. And so lost with hollow feelings.. Morning grows and a new day has begun.. everything is blue and the air in the sky is refreshing your mind.. Running high like an aeroplane makes you blue but true..
Those days you lived another life is now a dream.. Your longings for other dreams come true if you wont let em down..   Never let your dreams down, then you`ll lose yourself into a bad reality.. Neverending stories are but a fools dream.. Love yourself and other will to.. Love others and your mind will seth you free..
Riding high like an aeroplane is awesome, and awesome people never die.. People like that always live true other peoples love.. Thats true beauty, no one can change that..    Im running high on you.. Im running high.. Guilty for my sins.. Guilty for being me.. I refuse paying for my mistakes i didnt do, but i`ll always will pay for what ive done.. Forgive me for my weakness.. Im just human and humans have weaknesses..
I just want to reach for the sky and have you in my life.. U make me rise when i fall.. Everytime we touch i reach for the sky.. Every time we kiss im running high..   Fields of gold lay upon me and  you..   Dreams are good and makes  life better.. Walk with me in fields of gold..   Feel with me.. Feel me.. Love me.. Never let me down.. I`ll never let you down.. Seth me free.. I`ll seth you free..
I wish i could drown my sorrows with beauty happy feelings, reach for the sky and grasp some air.. Hard to breath, people run in circels in a mad scary world.. Confuses me.. Let my eyes see blue skyes and bring me peace..   Give in to me and never go back.. Let the world be a better place to be in.. Blue skyes and beautifull lakes in harmony will bring peace..   Only if the world could see what i see.. Love like me.. Running high like an aeroplane, feel the breeze in the wind makes it easier to breath in a mad world..
Im stronger now, nobody can put me down.. Never down in herartache.. Never down in sin.. Im on fire and full with life.. If you are the river im the sun.. I`ll be the best man i can.. Reach for your dream and make it true.. Can i ask for anything more.. ?
Tell me can you ask for something more?

Av Goodguy - 25 juli 2009 02:02


Gör du saker du vet att du inte borde göra?


Det gör inte jag :P


Kör du bil i 140kmh när du precis haft vattenplaning i 70kmh? Inte jag =)


Sitter du uppe tills klockan är dags att gå upp igen och ögonen går igen på dig? Inte jag =)


Kör du bil i 3 timmar och var kissnödig ifrån start, men vägrar stanna och wir wie!! För att du vill testa en timme till och se om du har bra psyke nog att hålla tillbaks allt sunt förnuft och kroppsliga mekanismer som säger annat? Inte jag =)


Bokar du tvättid när du måste tvätta och går över till grannen för att låna tvättmedel mitt i natten för att sedan inte orka upp och tvätta? Inte jag =)


Skippar du att handla i en affär du gillat bara för att det sitter en tjötröv i kassan som du är livrädd för? Inte jag =)


Funderar du på om det är en bra idé att gå upp idag eller om du sa sova en dag och en natt till för att se om det känns annorlunda dagen efter? Inte jag =)


Springer du ut mitt i natten i kalsonger när en pundare försöker sno din bil och jagar efter bilen och pundaren men inser efter ett tag att bilen kör fortare än du springer? Inte jag =)


Har du blivit attackerad av en pitbull instängd i en låst lokal? Inte jag heller =)


Har du kört förbi en folksamling som står runt en gubbe, klivit ur bilen och dragit en filt över stackaren och sen insett att han är död och tar med dig filten igen? Inte jag heller =)


Har du och två av dina kompisar rakat er en varm sommar och av slump råkar ha svarta kläder på er, av en slump råkar ni befinna er i Tyskland och blir konstigt bemötta och sen listar ni ut att de tror du och dina kompisar är nynazister? Inte jag heller =)


Har du råkat förlova dig med din partner av misstag och sen vart tvungen att förlova dig för att du inte hade hjärta att säga vilket enormt missförstånd som skett? Inte jag heller =)


Har du råkat lura din väns bror att han ska bli pappa med en tjej han varit med? Inte jag heller =)


Tränat flera gånger och blivit liggandes efter och kämpat för att inte kräkas eller dö haha? Inte jag =)


Slagits ur repen i en boxningsring av en dubbelt så stor dubbelt så duktig boxare? Inte jag =)


Ställt upp i ett Europamästerskap i submissonbrottning med en skadad axel och en fungerande arm utan att ha rört dig ifrån soffan på 2 månader bara för att du tror att det är en kul grej? Inte jag =)


Blir du stalkad av din kompis förra psyko ex överallt där det går? Inte jag heller =)


Goodnight Sweden ;)



Av Goodguy - 19 juli 2009 23:55


DET REGNAR UTE!


Tur att människor är vattentäta! (nästan iaf) Men regnet ställer till problem! Det har framkommit att det finns syra i regn och att om två års tid måste alla mäniskor bära speciella skyddsrockar, i värsta fall kan man få andnöd om man inte kommer bära den beskyddande jackan.. Läskigt va? Det är lite srkämmande att det med all säkerhet kommer bli så här, jag vet att jag kommer njuta av regn så mycket jag kan under kvarstående 2 år av frihet. Hur känns detta för dig nu??


Tur att jag ljuger som en häst travar nu hoho! Gick du på den?? ;) Guuuh vilken trovärdig kille :P


Ok har du lidit av uttråkning en mörk regnig Söndagkväll? Ja det har du, det har jag =)


Det hela började med att jag vaknade med ont i halsen och det var ju inte Hiv-positivt direkt ;) Men närapå =) Senare blev dagen bättre då jag fick ett sms som gav mig en skön känsla inombords.. Japp så var det och vem gillar inte sköna känslor ey :P


Har du gått hemifrån någon gång och varit rädd för att du inte stängt av kaffekokaren eller dylikt? Den där hmm stängde jag av eller inte? Jag är alltid säker på att jag stänger av allt och no worries direkt så sett. Jag hade en obehaglig känsla när jag klev innanför dörren, och stämde den känslan? Hell yeah det gjorde den =)


Vad hände då?


Grannktanten låg livlös inklämd i brevinkastet som en trasdocka *chockad min* Stackarna hade försökt sno post av mig (hon är lite snokig av sig) Den gubben gick inte, för jag lägger alltid råttfällor i gammal post när jag går ut ;) Nej fan nu ljuger jag igen =)


Ok jag kliver in i ett berg av post (varit frånvarande i hmm lite över 2 veckor) Jag suckar och sätter mig på huk och blänger på posten! Hmm det ser ut som att det ligger för mycket brev här.. Hmmm.. Ingen skickar ju direkt loveletters så den turen hade jag inte direkt nu heller.. Förutom oväntade chockräkningar som själva jävulen kunde snidit ihop på kammaren, så blev jag speciellt förtjust i ett av breven =)


Fö några månader sen så vart jag på jobb i Oslo och jag vart lovad några månaders arbetstid, jag skulle lösa mina ekonomiska bekymmer ett tag då jag gjort lite ehh tydligen sämre val hör och häpna *näpen min* för min ekonomi.. Det resulterade i att det tidsbaserade jobbet slutade efter halva tiden.. Aaaand whyy? Jo jag och de andra som jobbade körde på utav helvete och slet blod, vi kom kalas överens och jag var nog en pådrivande faktor till att muntra upp =) oHLALA det slutade med att vi jobbade så bra att vi gjorde jobbet vi skulle på halva tiden och då fick vi såklart gå tidigare vilket var en av min oro i början. Jag till ockmed skojade om detta och sagt och gjort så vart det=Not good for the economics ;) Jag skulle kunna lista en rad av händelser som fuckat den delen på senaste men listan blir way to far och jag skulle säkerligen somna om jag innan jag ens börjat..


Till sak..


När jag var på väg till vårat undesköna hemland ifrån sista sovjetsstaten alias Norge så var jag på riktigt skönt humör och jag var då ovetande om att jag inte skulle få jobba kvar så länge. Jag besökte ett köpcenter i jakt på lite nya sköna kläder ;) Jag hade nyss köpt en bil jag inte var så onöjd med :P Livet kändes lite enklare och solen kikade fram i snön.. Typ under snön hehe.. Den gula solen som är blöt och smells funny :P Nej nej så var det inte... Okj jag kom in lagomt avstressad i en rondell.. Easy street liksom.. Rondellen är anpassad för en bil i taget, jag fiskör in och kommer halvvägs.. Plötsligt kapoow! Jag kollar åt sidan och ser uppspärrade ögon i en spanky ny Volvo.. Första jag tänker.. Vad i hela helvet gör du människa!?!? Rakt in i sidodörren och körandes i stort sett uppe i mittendelen av rondellen ungefär som att det var en ny körfil som det var ngn slags jävla vipfunktion på =)


Jag åker in på närmsta parkering med ekipaket som så chict prejade mig efter mig.. Jag kliver ur bilen och kollar efter skador, Sen står prejaren bredvid mig.. Jag säger lite käckt.. -Det där var ju inte så lysande? Nej nej säger prejaren.. En kvinna i min ålder, med sin bistra duktig duktige make brevid sig..Han står mest och blänger och typ dreglar ;) Jag fick ett stort skrapärke över dörren men det vart inga bucklor som skönt var.. Inte snyggt men det kunde vart värre.. Kollade prejarens bil och det syntes knappt konstigt nog på deras, tror deras framhjul svarvade mestadelen av min sida  så det var mikroskopiskt ett miniskrapmärke.. Helt appropå börjar de gadda ihop sig och påstår att jag är boven.. Jag blev faktiskt lite trött i huvudet, det började kännas surrealistist och jag fick lite sköna adrenalinsvängingar =) Helt plötsligt så var det tydligen jag som prejade prejaren och det blev lite smått overkligt..


Kunde jag vara 100 säker på en sak så var det att de stod och ljög och var helt retarderade.. Jag sa att jag tycker det är bullshit och jag hade en skön dag tills ni kom och kraschade in i den dagen och står och hittar på en cirkushistoria här, men vill ni göra en försäkringssk av saken så shoot! Vi ringer dig om det blir så sa den enfaldig cirkuskvinnan! Visst sa jag, trots att jag har fått hela dörren repad så orkar jag inte bry mig om det, jag har en bra dag och ska använda min tid till roligare skaer idag.. Det gjorde jag och våra vägar skiljdes åt..


Dagen efter så var jag på väg till Norge.. Ett samtal kom ifrån bittra duktig duktig gubtrasa till prejarcirkuskvinnan.. Kom till våran stad( där jag bor) och skriv på våra skadepapper.. Yeahh right sa jag, varför ska jag skriva på något jag inte godkänner? Snyft snyft och gnäll yl frust några minuter segt samtal senare så gav jag min mejl och sa till duktig duktig att skicka sin info om sig själv och när han gjort det kunde han få min.. End of discussion =)


Det gjorde duktig diktiga guben! Jag sände in min info och en skadeanmälan som beskrev i detalj hur saker och ting hade hänt.. Försäkringsbolaget ringde för intervju.. Jag tyckte jag fick fram den oemotsägliga sanningen och att den tanten jag pratade med förstod mina synpunkter i det hela.. Det ska nog gå bra beroende på hur anmälarens bolag om de vill betala skadrona eller inte.. Jag tillade att det kvittar faktiskt mig om jag får betalt, det är inte saken i sig.. Jag vet att jag ha rätt i frågan så det räcker med att få rätt och de får pröjsa för sina egna påhittade konstigheter.. Jag ringde det andra bolaget och försökte få tag i människan som drev saken för motparten. Men icke =) Jag pratade in namn och telnummer. Jag ringde flertalet gånger, men icke =) Ingen där att få tag på och ingen hörde av sig..


Jag fick efter någon månad ett brev som jag tyckte verkade vara till prejarens fördel.. jAG RINGDE ÅTERIGEN UPP OCH FÖRSÖKTE FÅ REDA PÅ VAD DET VAR FRÅGAN OM.... Naaaaah ingen där.. Lusten tog slut och jag hade huvudet fullt av andra saker som var något viktigare =)


Idag var ett av breven en räkning ifrån mitt ehna så kallade försäkringsbolag.. Inte till min fördel kan jag säga.. De vill ju bara ha flertalet tusenlappar av moi.. Shoot liksom, råna en kille hederligt, det är fränt hehe..


Jaja nu flöt det iväg.. Jag är trött på företag som vill fucka med en.. Det var väl det jag ville ha sagt med det.. Så nu var det ur världen *poff*


Ok vad hände efter denna händelse då?


Jag fick beskedet att jag inte kunde jobba kvar =) Jag hann åka hem och tillbaks några helger innan jag left Norge for god =) Sista resan hem så fick jag seriously problem med min bil.. Jag klarade mig hem efter en sinnesjuk resa med masssvis av stopp. Jag visste att jag misshandlade bilen till döds, men jag orkade inte bry mig jag ville bara hem och skratta åt saken. Jag såg framör mig hur pengar flaxade iväg.. Flapp flopp flippediflapp =) Jag fastnade i en tunnel med 3 filer och sjuk trafik. Jag fick stopp där ;) Jag bara satt och skrattade =) Tillslut kom jag iväg igen efter munmotmunmetod och ett jävlar anamma.. Vatten alltså, bilen slukade vatten och motorn ville koka =) Jag fick tag i vatten och kröp iväg.. Vet inte hur mångas topp och vattenpåfyllnning och jagandes efter vatten det blev men hey.. Who knows.. Det kändes skönt att jag låg gasen i botten bokstavlig med en döende motor.. Som skönt var hade jag en liten apparat so avslöjar både radar och laser.. Så jag hade ett snitt i farten som kunde ta död på vem som helst en längre sträcka=) Jag körde en sträcka mycket lämgre än min dödlighet kunde skriva checkar för och jag gjorde det med ett leende, jag var lite trött och typ hade noll och ingen lust att stanna när den väl gick framåt.. Inget kunde stoppa mig och det gjorde det inte heller.. Jag kom fram hel och levande.. Bilen var hlt fuckt up, jag vet min brorsa sa dt första han sa när han såg bilen. -Vad fan har du gjort? En ishög hade bildats som var det coolaste jag sett.. Det snöade naturligtvis under resan med ;) Ett täcke av is och hård snö låg långt upp på huven och ner tull framhjulen, det såg otroligt ut, inte som en bil ens i framänden.. Men det var coolt och jag ångrar att jag inte tog en bild på det =) Bilen skar naturligtvis ihop i motorn och det var en operation som inte var klok.. Jag sålde tragiskt nog bilen som den var och fick nästan nada för den ;) SÅ vart det med det =)


Kul historia va?? *snark*


Okej en rolig sak som jag hade glömt tydligen när jag gick hemifrån för några veckor sedan.. Gissa?


Japp tvn stod på och en stereo och det lös i badrummet med en fläkt som står och gick för fullt.. Home sweet home tänkte jag =) Tvättstugan som jag desperat ville åt då jag bott i kappsäck ett tag nu var såklart inte alls tillgänglig =)


Whyy? En rockande granne mr rocker har belamrat den tydligen.. Han super och är allmänt helskön enligt han själv, det enda som inte är så rockeraktigt är att han har ett konstant behov av att tvätta varje gång jag ska ha maskinen.. Mr rocker.. Du ligger på min minuslista snart =) Hmm pensionärer och rockare, är det en grej att tvätta ihjäl sig då kanske :P Naaah inga ricktiga rockers gör så egentligen, han är en fejkrocker det är jag säker på..  A caramba mer spännande blir int mitt inlägg ikväll.. Jag är troligen bored to my teeth för att ens skriva det.. Inget jävlar anamma direkt så sett =) Precis som en söndag i sig kan vara =) Jag hade en fejd med några gamla klasskompisar förut på ansiktsboken, det var ju upphetsande i sig att jävlas lite hehe =)


Så mitt lilla råd till dig ikväll är att... Försök aldrig tjäna pengar på skumma företag! Köp inte bilar som dör! Öppna aldrig dina räkningar, de är ondskefulla! Bli inte prejad av freakshows (typ hillbillys) med nya bilen! Stäng av saker innan du går hemifrån så du inte har otur och du kommer hem med en nedbränd käk och ett gäng med grannar som lynchar dig! Jävlas så mycket du kan med dina gamla klasskompisar det livar upp! Bli aldrig i nöd efter en tvättmaskin! Vinn på triss!


Framförallt få saken ur systemet som du funderar på.. Det finns inget fel med det så länge du mår bättre av det och det inte skadar någpn allvarligt.. Typ tar livet av en pensionär tillexempel ;)


Over and out........


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se